ammie

Jag har just skrivit mitt första köpekontrakt. Det är skrämmande, ingen ska granska det, säga vad jag har glömt eller vad som bör göras om. Jag är ansvarig. Det finns ingen part i just denna affär som vet mer än vad jag gör. Och då är frågan hur mycket jag egentligen kan eller vet? Jag tvivlar på mig själv. Det får ju absolut inte bli fel.

Alla teorier ska omsättas i praktiken...hur dödar man egentligen ett pantbrev, vilket konto ska användas, hur fungerar försäljningen då säljaren är ett dödsbo, hur får man en bouppteckning registrerad. allt detta och mer därtill är frågor som snurrar i mitt huvud. Jag fördjupar mig i böcker och dokument och försöker bli klokare,  tydligen är man inte så klok som man trodde efter en tio veckors kurs. Jag upptäcker brister i undervisningen som jag aldrig annars skulle ha upptäckt. Självklara grejer som vi borde ha lärt oss.

Det är intressant, det är roligt och framförallt så otroligt lärorikt! Men det finns inte utrymme för fel. Det gör mig panikslagen!