ammie

Några tappra själar besöker min blogg varje dag, trots att det inte hänt något här på evigheter! Jag har helt enkelt inte tid. Tim är vaken mycket mer nuförtiden och vill leka och bli sysselsatt på ett helt annat sätt.

Han är världens underbaraste unge. Senaste veckorna har han lärt sig så mycket; greppa saker, rulla från sida till sida, hålla upp huvudet då han ligger på mage. skratta och prata med sig själv i spegeln osv listan kan göras lång!

Nu kämpar vi med att få honom att somna på ett bra sätt på dagarna, på kvällen somnar han bra i sin säng men på dagarna får vi kämpa mer med vaggning i famn, amning eller vagnrullning. Men de två gånger han sovit idag har han faktiskt somnat själv i soffan (okej lite hjälp kanske). Hoppas han lär sig det, för att vagga en jätte bebis börjar bli tungt för axlarna.

Nu har jag ätit lite hemlagad pizza sen igår och snart blir det promenad. Vilken otroligt vacker höst det har varit! Jag har verkligen haft tur att vara "ledig" då det är såhär fint!

Får se om jag lägger ner bloggandet helt, tänkte faktiskt avsluta bloggen nu och skriva hejdå...men ångrade mig, den som lever får se. Vårt liv finns ju att ta del av på Skruttens blogg iaf och så kommer det fortsätta vara!

Jag har inte bloggat på väldigt länge nu, har inte haft tid för fem öre. Snart en månad sen sist, en månad fylld av besök, kärlek, promenader, kräkningar, blöjbyten och en hel massa skratt. Imorgon blir Tim 10 veckor, jag kommer ihåg ett inlägg jag skrev då han var tio dagar. Tiden rusar iväg, ibland vill jag bara stanna den samtidigt som det är mysigt att se den enorma utveckling som sker.

Vi har haft två rätt jobbiga veckor med mycket gnäll och en bebis som ständigt måste sysselsättas, tydligen är det så under vissa utvecklingsperioder, nu är det dock över för den här gången och Tim visar upp sina nya färdigheter och är en solstråle. Han skrattar hela sina vakna tid om man tokar sig för honom och vi smälter här hemma gång på gång.

Hösten har anlänt och det blir minst en promenad om dagen. Underbart. Imorgon ska jag på efterkontroll efter förlossningen, det blir skönt att prata igenom allt igen och träffa MIN barnmorska som jag hade under graviditeten. Roligt att visa upp Tim för henne. Jag kommer ihåg då vi satt och spekulerade i om det skulle bli en pojke eller flicka.

Det var nog mamma Ammie som överreagerade lite på snoret i näsan igår morse och de annorlunda skriket för idag är prinsen fit for fight igen. Dock har det lilla söta babyskriket förvandlats till inte lika mysiga vrål.

Idag har jag fått mycket gjort. I flera dagars tid har jag sorterat ur min garderob.Nu har jag packat ner de jag ska ge till insamlingen i påsar, inte mindre en sju icakassar blev det. Det ekar rätt tomt i klädkammaren nu och det som ligger där kan jag inte ha, inga underdelar iaf. Alla byxor och kjolar fastnar vid knäna. Här hemma skyller vi klädproblemet på Tim.Det kan också vara en och annan godisbit under graviditeten som ställt till det.

När prinsen vaknar ska vi åka och lämna påsarna och storhandla mat. Imorgon får vi besök av kusin Elin. Å vad vi längtar. Det vräker ner ute, inge roligt promenad väder. Fuskar nog med den dagliga turen...

Imorse fick jag för mig att testa duscha då TIm sov, igår sov han flera timmar på förmiddagen så det skulle nog funka. Det jag inte riktigt tänkte på då jag fick den ljusa idén var att sex veckors bebisar inte har några rutiner. Jag hoppade  in i duschen med babyakten i beredskap och kom ut rätt fort igen, tvätta kroppen och raka benen det var enligt Herr Sjödin överkurs. Det får helt enkelt blir en annan dag, håret blev tvättat iallafall.

Nu har vi varit ute på en lååång promenad. Vi ska kämpa med det varje dag i ur och skur för nu ska graviditetskilorna bort. 8 ½ är redan försvunna, 6 ½ kvar. Fast nog får jag ge det tid, det sägs att det tar ett år för kroppen att återhämta sig,om den nu gör det. Påsen på magen lär nog stanna för alltid.

På måndag får jag mina pengar av Försäkringskassan iaf. De hade felat som vanligt. Tur att vi har sparpengar så vi kan betala räkningarna, vad gör man annars?

Tim och jag en helt vanlig dag

Herregud vad jag hatar Försäkringskassan, jag har fått två utbetalningar hittills, en med vanlig föräldrapenning och en med tillfällig föräldrapenning för de dagar då Tim fick Antibiotika. Då tror man ju att man är inne i systemet men tydligen inte. Den 28onde ska jag få mina pengar, i senaste laget då räkningar snart ska betalas. Har jag fått några pengar idag? Nej. Sitter i telefonkö nu har plats 308 i kön. Vilket jävla skämt.

Tim är en underbar älskling till unge igen. Han säger inte en knyst utan är helt go, de är jätte konstigt för nu har jag helt plötsligt all tid i världen igen, mamma sa att jag ska ta tillvara på de innan det är dags för nästa gnällperiod. Ibland ska man lyssna på mamma tror jag.

Igår hade vi barnvakt för första gången, Micke och jag var lite på stan och sen åt vi och fikade på Java, otroligt uppskattat. Tack extramamma och extrapappa för det. Fast nog var det skönt att få tillbaka honom igen!=) Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och sitta i telefonkö ett tag till antar jag...."du har plats 213 i kön"...tur att jag har en sååå sjukt go son så jag har tid med det här!

Micke och Tim jag älskar er.

Den 14 juli var det dagen D, då skulle jag födas! Som mamma och pappa väntat och längtat efter den dagen då jag äntligen skulle komma. Redan ett par dagar innan började de ana att jag inte hade några planer på att komma då mamma inte kände någonting av alla omtalade ”tecken”.

 

Natten till den 15 juli kände hon i alla fall av ett par riktigt onda förvärkar och nu började hoppet stiga lite för de blivande föräldrarna. Morgonen därpå var allt som vanligt igen, det var vackert väder. Pappa jobbade och mamma åkte ut till havet vid Vårvik för solning och fika, hennes favoritsysselsättning för att få dagarna att gå. På kvällen tog pappa med mamma ut på den vanliga ”vallningen” i hopp om att få i gång förlossningen. Inget hände.

 

Mamma och pappa läste lite i sängen innan sovdags och så fort de släckte lampan fick mamma en riktigt ond värk och rätt snabbt därefter en till, klockan var då 23:45. Mamma och pappa började klocka värkarna, de var oregelbundna med allt från åtta till två minuter emellan. Efter en timme av onda värkar ringde mamma förlossningen och berättade om läget som var. Barnmorskan i andra änden av luren var väldigt nonchalant då mamma berättade att hon bara haft värkar en timme. Hon sa att detta tar tid, det går inte så fort och återkom om/när värkarna kommer tätare eller gör ondare.

 

Mamma och pappa kopplade på TENS apparaten de lånat via förlossningen och mamma försökte andas sig igenom de onda värkarna. När inte det längre hjälpte provade mamma med ett varmt bad vilket gav lite hjälp. Av och till sov nog både mamma och pappa en liten stund. Vid 04:00 på morgonen den 16 juli gjorde värkarna så ont och mamma hade ingen paus emellan dem så pappa ringde förlossningen. De fick klartecken att komma in. Pappa packade klart väskan och körde fram bilen medan mamma halvlåg i hallen och hade fruktansvärt ont.

 

Klockan 05:15 kom mamma och pappa in på förlossningen. På en gång innanför dörren fick mamma ondare värkar och de fick komma till ett förlossningsrum på en gång där det konstaterades att mamma nästan var helt öppen. De blev rätt rörigt i rummet, mammas uppgifter skulle tas, mamma skulle träna att andas lustgas och en skalpelektrod skulle sättas i mitt huvud och ett dropp skulle sättas. Någon annan bedövning fanns det naturligtvis inte tid för, men mamma hade egentligen velat ha en ryggbedövning, fast såhär i efterhand är hon jätte nöjd att hon slapp det.

 

Trots allt så fick mamma lustgasen att fungera rätt okej och 45 minuter senare klockan 06:00 fick hon börja försöka krysta ut mig. Mamma tyckte att det gjorde fruktansvärt ont och ville inte alls hänga med i krystvärkarna utan kämpade istället emot. Barnmorskorna tyckte att det var rätt hopplöst och försökte tala argt till mamma om hur hon skulle göra. Mamma fick byta ställning från sidan, till ryggläge om vartannat men inte mycket hände. Klockan 07:00 var det skiftbyte, men det var ju så nära nu så barnmorskorna valde att stanna kvar, det tackar vi för.

 

07:23 föddes jag, Tim, med ett skrik, pappa ropade; ”Ser du, det är en kille!” Sju minuter senare kom moderkakan ut, utan några som helst problem. Mamma fick sy några stygn medan jag låg på hennes mage och myste. Jag vägde 3660 gram och var 52 cm lång, alltså var jag en rätt stor kille som fått plats i mammas förhållandevis lilla mage.

 

Mamma och pappa säger om och om att de är så lyckliga och att de älskar mig mer och mer för varje dag som går. Nu ska vi tre skapa en ny vardag och ett helt nytt liv tillsammans!

Jag har lärt mig en läxa, att aldrig våga säga att det går bra. Idag har vart ett kaos, Tim gnäller hela tiden och har inte sovit sen imorse. Vi gick en promenad och efter halva rundan somnade han, när jag rullade över tröskeln här hemma vaknade han igen.

Jag har inte ätit frukost, inte borstat tänderna, inte kammat mig och inte bäddat sängen eller plockat en enda pinal här hemma. Nu börjar jag fatta vad alla småbarnsföräldrar snackar om när de säger att man går i morgonrocken klockan tre och säger tills sin sambo; "ta denna jäkla unge" när han kommer hem hem från jobbet.

Klockan är nu två, jag har en gnällig unge på vänster arm och bara önskar att han kunde ta och somna nångång....tur att han är så söt annars hade jag brytit ihop för länge sedan.

Dagsfärskt kort på en gnällig men söt 5 veckor gammal kille

Igår började mitt nya liv! Micke har börjat jobba igen efter pappadagar och semester så nu är jag och Tim ensamma på dagarna. Jag var riktigt nervös i Söndags för hur det skulle gå, mest för att klara både nätter och dagar själv. Hittiils har prinsen skött sig exemplariskt, bara vaknat en gång på nätterna och vart en ängel på dagarna. Det går nästan för bra måste jag erkänna, jag väntar på ett bakslag...

I Söndags log Tim för första gången och sedan dess har han fyrat av leenden till höger och vänster, nästan iaf. Man får truga lite innan han kommer på hur man ska göra. Världens gulligaste gullunge!

Vi har det jätte bra här hemma, Tim är underbart snäll och go och ja...det finns inte ord! Vi sover på nätterna och myser på dagarna. Nästan fyra veckor har gått och han börjar bli en stor kille. Idag var vi och vägde igen. Vägningen har verkligen varit ett orosmoment  för mig då Tim varit väldigt seg med att gå upp i vikt. Efter idag behöver jag inte tänka mer på det då killen gått upp 410 gram på sex dagar och mellan 100-200 gram på en vecka är det normala. Go Timmy!

På torsdag åker vi hem till Härnösand och Sundsvall för första gången. Hoppas Tim gillar bilen även på lite längre sträckor. Väl hemma ska vi fira Micke som fyller 30 och såklart träffa nära och kära.

Jag har faktiskt hunnit med att ha lite egentid också, i fredags var jag på förfest med massa vänner. Första gången utan Tim, jag var borta 2 ½ timme, det var konstigt men skönt, måste jag väl erkänna. Men ack så mysigt det var att komma hem igen. Imorse var jag hos tandläkaren, inte fullt lika trevligt. men de var skönt att cykla iväg själv en stund.

Här kommer en alldeles färsk bild på en underbart söt kille!

Jag har inte skrivit något sen vi kom hem, har inte alls haft tid och finns det tid uppdaterar vi Skruttens blogg med lite bilder istället. Det är verkligen som alla säger dagarna försvinner i en rasande fart och man förstår inte vad man gör?! Idag är Tim 11 dagar....helt otroligt!

Snart två veckor har han funnits här hos oss!  Vi njuter av tiden tillsammans alla tre. Redan nu har jag insett att vara mamma är ett otroligt jobb, så mycket oro har jag aldrig kännt, så trött har jag aldrig varit, så lätt för att gråta har jag aldrig haft, så mycket kärlek, lycka, glädje, skratt har jag heller aldrig upplevt.

Nu har vi och vår prins kommit hem till allén! Glöm inte att besöka Skruttens blogg.

Ja idag har vi beräknad födsel, för er som missat de, inte många kan jag tro. Tänk om Skrutten skulle veta om det också och  ta och pallra sig ut. Jag trodde ju på en punktlig bebis men verkar ha fel, så nu tror jag på imorgon istället. Kommer nog tro varje dag tills det är dags. Hoppet är det sista som överger en.

Igår försökte vi motionera ut Skrutten genom en långpromenad. Det gick sådär. På bilden syns även mina fetto-händer. Lite vatten svar ja.

Sista besöket hos Barnmorskan gick bra, vi mår enligt henne gott bägge två och jag är otroligt fräsch för att vara i snart vecka 40. Inte svårt att lista ut varför jag tycker hon är så bra kanske? Bättre peppning får man leta efter, förmodligen får alla höra samma sak, men det är inget att låtsas om.

Det enda ovanliga är väl att Skrutten inte är fixerad ännu, egentligen spelar det ingen roll, förlossningen startar ändå och behöver inte ta längre tid för det men det vanligaste är ändå att bebben fixerar sig tidigt för förstföderskor.

Micke tror att det är dags imorgon, jag tror Skrutten är punktlig och kommer på måndag. Vi vägrar tro nåt annat än så länge, fast chansen är nog rätt minimal då jag inte känner ett dugg.

Nu ska jag snart iväg och träffa min älskade barnmorska för sista gången. Lite separtionsångest, hon har verkligen vart bra. Det lär bli ett kort besök, jag har inte så mycket att fråga längre eller jo en fråga har jag: "När kommer skruttungen ut egentligen?"  Som att jag lär få något svar...

Jag ska få veta vad som händer om jag går övertiden också, det har hon sugit på som en karamell som att det är världens bästa överraskning. Men jag har via bekanta listat ut att man får gå ändå till v 43 innan man blir igångsatt om allt är bra. På många andra ställen gäller v 42 men nej inte i Gävle inte.

Nu spelas Bruce Springsteen, Born i the USA på radion, kan man bli annat en glad...Nostalgi. Idag har jag till och med fixat mig till tänderna och känner mig som en snygg rullande fotboll dagen till ära.

Vaaackert väder idag! Har gjort lite fika och ska snart bege mig till stranden för att förhoppningsvis få lite färg. Jag har varit mycket piggare de senaste dagarna, har äntligen hittat en bra sovställning och kliver bara upp tre gånger per natt. Jippie!

Igår kväll träffade vi San och Matte åt skräpmat och såg på en riktig skräp film, men de var trevligt ändå som vanligt. Imorgon ska jag på mitt sista besök hos barnmorskan, sen åker jag ut till Älvakarleby och firar med en lunch med Micke. På nåt vis känns det som ett avslut...även om det kan dröja tre veckor till innan det kommer någon skrutt. (Hemska tanke).

Jag njuter iaf av att kunna slappa så mycket som jag gör. Bara göra det jag vill i min egen takt, jag uppskattar den här tiden jätte mycket.

Lite mer energi har jag allt idag, trots dååålig sömn i natt. Solen skiner ute och jag har rullat fram på promenad. Senaste dagarna har vi faktiskt vart ute och gått varje dag. Duktigt! Har precis stoppat i mig lunchlådan: färskpotatis, fläskfile och sås. Yummie. I eftermiddag tänkte jag baka en kaka...låter bra iaf, får se om det blir av.

Vågen säger numera +14 kg. Fingrarna är som prinskorvar och fötterna som dasslock. Igår skrattade micke åt mig då jag skulle byta position i soffan; "Tänk att man kan vara sådär osmidig som du är nu". Värre lär det blir, för det finns inga tecken på att någon vill ut ännu.

Jag blir tröttare och tröttare för varje dag som går, hur ska man egentligen orka föda en bebbe då man är så här trött? Igår var det fruktansvärt då sov jag av och till hela dagen, i natt har jag sovit bättre (bara vart upp två gånger istället för fem) så idag är det lite bättre.

Jag har inget inplanerat idag, jag har iofs ringt försäkringskassan om min föräldrapenning på förmiddagen och det var ett projekt i sig då jag började på plats 306 i kön. Allt verkar som det fungerar iaf och i slutet av månaden ska jag få min första utbetalning. Hoppas det blir så också.

Jag känner ingenting förutom ett jäkla bök därinne (se skrutten.blogg.se) så någon bebbe verkar inte vara på g ut ännu.

Jag bör väl kanske uppdatera er, inte så smart och skriva det sista inlägget med att jag hade ont och så kommer de inga fler...Ingen skrutt så långt ögat kan nå. Igår hade jag ingen värk alls men i natt har det börjat igen och nu känner jag väl litegrann, men inget som räknas (tror jag.)

Jag har haft full agenda de senaste dagarna, fikat med en jobbarkompis, träffat San på tumanhand, vart på förlossningen och hämtat en TENS apparat (smärtlindringsgrej), stekt på stranden, varit på visning av ett radhus, fikat med gamla pluggkompisar. De är bra, tiden går fortare då.

Idag tar Micke och slutar tolv så vi hinner njuta av vädret, de ska ju försvinna lika fort som det kom har jag hört. Vi ska träffas och äta lunch tillsammans on the beach. Nu ska jag göra picknick.