Jag har inte skrivit något sen vi kom hem, har inte alls haft tid och finns det tid uppdaterar vi Skruttens blogg med lite bilder istället. Det är verkligen som alla säger dagarna försvinner i en rasande fart och man förstår inte vad man gör?! Idag är Tim 11 dagar....helt otroligt!

Snart två veckor har han funnits här hos oss!  Vi njuter av tiden tillsammans alla tre. Redan nu har jag insett att vara mamma är ett otroligt jobb, så mycket oro har jag aldrig kännt, så trött har jag aldrig varit, så lätt för att gråta har jag aldrig haft, så mycket kärlek, lycka, glädje, skratt har jag heller aldrig upplevt.

Nu har vi och vår prins kommit hem till allén! Glöm inte att besöka Skruttens blogg.

Ja idag har vi beräknad födsel, för er som missat de, inte många kan jag tro. Tänk om Skrutten skulle veta om det också och  ta och pallra sig ut. Jag trodde ju på en punktlig bebis men verkar ha fel, så nu tror jag på imorgon istället. Kommer nog tro varje dag tills det är dags. Hoppet är det sista som överger en.

Igår försökte vi motionera ut Skrutten genom en långpromenad. Det gick sådär. På bilden syns även mina fetto-händer. Lite vatten svar ja.

Sista besöket hos Barnmorskan gick bra, vi mår enligt henne gott bägge två och jag är otroligt fräsch för att vara i snart vecka 40. Inte svårt att lista ut varför jag tycker hon är så bra kanske? Bättre peppning får man leta efter, förmodligen får alla höra samma sak, men det är inget att låtsas om.

Det enda ovanliga är väl att Skrutten inte är fixerad ännu, egentligen spelar det ingen roll, förlossningen startar ändå och behöver inte ta längre tid för det men det vanligaste är ändå att bebben fixerar sig tidigt för förstföderskor.

Micke tror att det är dags imorgon, jag tror Skrutten är punktlig och kommer på måndag. Vi vägrar tro nåt annat än så länge, fast chansen är nog rätt minimal då jag inte känner ett dugg.

Nu ska jag snart iväg och träffa min älskade barnmorska för sista gången. Lite separtionsångest, hon har verkligen vart bra. Det lär bli ett kort besök, jag har inte så mycket att fråga längre eller jo en fråga har jag: "När kommer skruttungen ut egentligen?"  Som att jag lär få något svar...

Jag ska få veta vad som händer om jag går övertiden också, det har hon sugit på som en karamell som att det är världens bästa överraskning. Men jag har via bekanta listat ut att man får gå ändå till v 43 innan man blir igångsatt om allt är bra. På många andra ställen gäller v 42 men nej inte i Gävle inte.

Nu spelas Bruce Springsteen, Born i the USA på radion, kan man bli annat en glad...Nostalgi. Idag har jag till och med fixat mig till tänderna och känner mig som en snygg rullande fotboll dagen till ära.

Vaaackert väder idag! Har gjort lite fika och ska snart bege mig till stranden för att förhoppningsvis få lite färg. Jag har varit mycket piggare de senaste dagarna, har äntligen hittat en bra sovställning och kliver bara upp tre gånger per natt. Jippie!

Igår kväll träffade vi San och Matte åt skräpmat och såg på en riktig skräp film, men de var trevligt ändå som vanligt. Imorgon ska jag på mitt sista besök hos barnmorskan, sen åker jag ut till Älvakarleby och firar med en lunch med Micke. På nåt vis känns det som ett avslut...även om det kan dröja tre veckor till innan det kommer någon skrutt. (Hemska tanke).

Jag njuter iaf av att kunna slappa så mycket som jag gör. Bara göra det jag vill i min egen takt, jag uppskattar den här tiden jätte mycket.

Lite mer energi har jag allt idag, trots dååålig sömn i natt. Solen skiner ute och jag har rullat fram på promenad. Senaste dagarna har vi faktiskt vart ute och gått varje dag. Duktigt! Har precis stoppat i mig lunchlådan: färskpotatis, fläskfile och sås. Yummie. I eftermiddag tänkte jag baka en kaka...låter bra iaf, får se om det blir av.

Vågen säger numera +14 kg. Fingrarna är som prinskorvar och fötterna som dasslock. Igår skrattade micke åt mig då jag skulle byta position i soffan; "Tänk att man kan vara sådär osmidig som du är nu". Värre lär det blir, för det finns inga tecken på att någon vill ut ännu.

Jag blir tröttare och tröttare för varje dag som går, hur ska man egentligen orka föda en bebbe då man är så här trött? Igår var det fruktansvärt då sov jag av och till hela dagen, i natt har jag sovit bättre (bara vart upp två gånger istället för fem) så idag är det lite bättre.

Jag har inget inplanerat idag, jag har iofs ringt försäkringskassan om min föräldrapenning på förmiddagen och det var ett projekt i sig då jag började på plats 306 i kön. Allt verkar som det fungerar iaf och i slutet av månaden ska jag få min första utbetalning. Hoppas det blir så också.

Jag känner ingenting förutom ett jäkla bök därinne (se skrutten.blogg.se) så någon bebbe verkar inte vara på g ut ännu.

Jag bör väl kanske uppdatera er, inte så smart och skriva det sista inlägget med att jag hade ont och så kommer de inga fler...Ingen skrutt så långt ögat kan nå. Igår hade jag ingen värk alls men i natt har det börjat igen och nu känner jag väl litegrann, men inget som räknas (tror jag.)

Jag har haft full agenda de senaste dagarna, fikat med en jobbarkompis, träffat San på tumanhand, vart på förlossningen och hämtat en TENS apparat (smärtlindringsgrej), stekt på stranden, varit på visning av ett radhus, fikat med gamla pluggkompisar. De är bra, tiden går fortare då.

Idag tar Micke och slutar tolv så vi hinner njuta av vädret, de ska ju försvinna lika fort som det kom har jag hört. Vi ska träffas och äta lunch tillsammans on the beach. Nu ska jag göra picknick.

Min badboll gör mig på något konstigt sätt  till en mästare i boule, jag vinner jämt!

Egentligen har jag inte så mycket att skriva, jag gör inte så mycket längre är mest trött och tar igen mig. Jag har iaf fixat ett jätte fint fotoalbum från Thailandsresan nu. Klistrat, skrivit och grejat, har dammsugit idag också och grejat lite med spjälsängen. Sen fick jag besök av två dörrknackare som kallade sig Stefan och Krister och ville prata med mig om andlig mat. De blev nog dagens höjdpunkt.

Magen är så låg så låg, ska se om de visar sig bra på bild då lägger jag ut en. De är skönt, jag kan andas, trycket mot lungorna är nästan borta. Trycket neråt är dessto värre och idag händer det grejer tryck neråt samtidigt som magen blir konstig, varenda känsla, rörelse allt funderar jag över nu. Hur ska det egentligen kännas?

Jag längtar som en galning. Tänk om jag sitter här den 1 augusti och fortfarande inte har fått nån bebbe, då har jag nog brutit ihop för länge sen.